1815-1905 German Adolph von Menzel Gallery His father was the headmaster of a school for girls, and intended to educate his son as a professor; but he would not thwart his taste for art. Left an orphan in 1832, Menzel had to maintain his family. In 1833 Sachse of Berlin published his first work, an album of pen-and-ink drawings reproduced on stone, to illustrate Goethe's little poem, Kunstlers Erdenwallen. He executed lithographs in the same manner to illustrate Denkw??rdigkeiten aus der brandenburgisch-preussischen Geschichte; The Five Senses and The Prayer, as well as diplomas for various corporations and societies. From 1839 to 1842 he produced 400 drawings, largely introducing to Germany the technique of wood engraving, to illustrate the Geschichte Friedrichs des Grossen (History of Frederick the Great) by Franz Kugler. He subsequently brought out Friedrichs der Grossen Armee in ihrer Uniformirung (The Uniforms of the Army under Frederick the Great), Soldaten Friedrichs der Grossen (The Soldiers of Frederick the Great); and finally, by order of the king Frederick William IV, he illustrated the works of Frederick the Great, Illustrationen zu den Werken Friedricks des Grossen (1843-1849). By these works Menzel established his claim to be considered one of the first, if not actually the first, of the illustrators of his day in his own line. Pencil drawing by Menzel, 1891.Meanwhile Menzel had set himself to study unaided the art of painting, and he soon produced a great number and variety of pictures, always showing keen observation and honest workmanship in subjects dealing with the life and achievements of Frederick the Great, and scenes of everyday life, such as In the Tuileries, The Ball Supper, and At Confession. Among the most important of these works are The Forge (1875) and The Market-place at Verona. Invited to paint The Coronation of William I at Koenigsberg, he produced an exact representation of the ceremony without regard to the traditions of official painting. In Germany he received many honors, and was the first painter to be given the Order of the Black Eagle in 1898 which included a title of nobility, becoming von Menzel.  Related Paintings of Adolph von Menzel :. | Departure of King Whilelm i for the Front | The Studio Wall | Studio Wall | The Artist's Sister with a Candle | Das Eisenwalzwerk,Ausschnitt:Einschieben des Blockes in das Walzwerk |
Related Artists:
j. h. scheffel
Wismar 1690 - Västerås 1786 J.H. Scheffel kom från en borgasläkt i Wismar, en nordtysk stad som på 1600-talets införlivats med Sverige. Om Scheffels läroår vet man ingenting utöver uppgiften i en gammal biografi att han studerade till målare i Berlin, Paris och Brabant. Scheffel dök upp i Stockholm år 1723. Uppenbarligen samarbetade han först med David von Krafft. Efter dennes död 1724 grundade Scheffel, då redan fullärd porträttör, sin egen atelj??. Ett av de första uppdragen, porträttet av borgmästare Bergstedts unga dotter, ledde till ett lyckligt och av en riklig hemgift åtföljt äktenskap med fröken Bergstedt. Scheffel samlade redan tidigt kring sig en trogen kundkrets bland adeln och det förmögna borgarskapet. Han behöll sin framgångsrika position från 1720-talet till 1760-talet. Någon ledande hovmålare eller mest gynnad societetsmålare i Stockholm var Scheffel aldrig. Hans stadiga popularitet som pålitlig och kompetent porträttmålare rubbades emellertid inte av modets växlingar, ty han hade förmågan att smidigt följa de nya strömningarna utan att pruta på sin karga och förnuftiga konstnärliga egenart. Scheffels porträtt visar sällan prov på pretentiösa barockgester eller affekterad romantisk tillgjordhet. Hans personåtergivning var utfunderad och konstaterande. I hans digra produktion ingår stela rutinarbeten, men i bästa fall är hans målningar karaktärsstudier som bygger på en stark vision. Hans målningsteknik var kompetent men anspråkslös: i helheten fäster man uppmärksamhet vid mänskobilden, inte vid utförandet. När Scheffel i 75-årsåldern som pensionerad drog sig tillbaka för att tillbringa tiden med sin familj var han en rask och förmögen gammal herre. Han uppnådde den för tiden ovanligt höga åldern av 91 år, enligt dottersonen till följd av sitt glada och jämna humör, sina ordentliga levnadsvanor och en till åldern anpassad flit och motion .
Francisco de Herrera the Younger
1622-1685 Spanish Francisco de Herrera Gallery
carl gustav pilo
Carl Gustaf Pilo, konstnär, målare, född 1711 i Nyköping, död 2 mars 1793 i Stockholm Han studerade vid Konstakademien och för Arenius samt vidare i Tyskland. År 1740 till 1772 bosatt i Danmark, där han utnämndes till hovmålare, professor och direktör för akademien. I Danmark utförde han ett antal porträtt bl.a. av Fredrik V och Juliana Maria samt de kungliga barnen. Efter Gustav III:s statskupp år 1772 blev man i Danmark avogt inställd mot svenskar och Pilo blev helt enkelt tvungen att fly till Sverige. Han bosatte sig i sin barndomsstad Nyköping. Gustav III sökte upp honom med uppdraget, att måla kungens kröning. Pilo försökte avsäga sig det, för han hade ju faktiskt inte varit med vid kröningen och han hade aldrig tidigare målat en gruppbild. Men kungen var envis och han ville ha en motsvarande målning till Ehrenstrahls på Drottningholm av Karl XI:s kröning och Gustav III ville att Pilo skulle måla den. Pilo antog till slut uppdraget och 1782 till 1793 arbetade han med tavlan , utan att bli helt färdig, vilket man ser om man studerar den noga där man på flera ställen på målningen upptäcker flera dubbla ansikten. Dessutom experimenterade Pilo med asfaltsfärg, vilket gör att tavlan uppvisar många större sprickbildningar. Tavlan Gustav III:s kröning hänger på Nationalmuseum och är Pilos kanske yppersta arbete och en pärla i svensk konst. Kompositionen är väl avvägd, koloriten glänsande harmonisk samt de individuella porträtten är briljant utförda. Pilo bör räknas till våra främsta målare och var särskilt skicklig som kolorist, där man ser spår och inflytande från den venetianska skolan och från Rembrandt. Många av hans tavlor utstrålar festivitas detta gäller framförallt den stora kröningstavlan. Pilos betydelse i svensk konsthistoria kan också utläsas i att Postverket vid tre tillfällen använt målningar av P. som motiv vid frimärksutgivning. Bl a utgavs till Pilos 250-årsdag en detalj ur kröningstavlan. Även två av Pilos bröder var också konstnärer, dock med mindre framgång, Jöns Pilo (1707-?) och Olof Pilo (1718-1795).